En dags utställning: Vilken tur! Himlen omfamnar oss!

Igår i Stockholm, på Attendos “idé- och innovationsmässa” har jag haft en fotoutställning.

Från mässan

Utställningens titel var “Vilken tur! Himlen omfamnar oss!” och underrubriken var “utvalda bilder tagna av himlen under tre årstider från balkongen av en gruppbostad”. Utställda fotografierna har jag tagit på min arbetsplats/gruppbostadsbalkong när jag försökte ta lite luft under några [mitt livs mest krävande arbets] dagar, några minuters röktpauser [ja, man kan ta luft med cigarett]. 


Foto: Benita Pettersson


Jag har bestämt mig för att fotografera från samma punkt på balkongen efter en mycket gammal vana jag haft men jag hade inte tänkt att det skulle bli en utställning med denna hög av bilder som samlades. Även fast den främsta anledningen av flytten till Sverige var min kärlek, så var den främsta anledningen till att stanna i det här landet den himlen jag såg. Närhelst jag har behövt, har jag alltid tagit min tillflykt till himlen. Nu var det igen så, jag hade bara tagit min tillflykt till himlen. Det är allt!



När min arbetsgivare sade att de ville öppna en konstutställning på denna mässa och frågade mig som en konstnär som jobbar som vårdare -ni skulle inte tro om ni skulle få veta hur många konstnärer jobbar som vårdare i Sverige- om jag hade en idé, pratade jag om dessa bilder på halv-skämt, halv-allvarligt och presenterade dem. De ville verkligen ställa ut dem.  När min arbetsgivare har dessutom ersatt kostnaden av tryckningen vilket  i dessa dagar skulle vara en omöjlighet för mig, vägen till utställningen plötsligt öppnades. Tack vare dem.

Utställningen är min första fotoutställning. Alla dessa år har jag använt många fotografier på mina utställningar men aldrig har öppnat “en fotoutställning”. Alla bilder på denna utställning togs med en smart telefon kamera och har använt möjligheten av en app för att skapa panorama bilder av vissa.

Dessutom har denna utställning blivit den “mest besökta under en dag” utställning för mig -en viktig del av dessa var människor som var i behov av vård- och de gav fina kommentarer och uttryckte sin nyfikenhet, intresse och åsikt förutom beröm och gratulationer. Jag blev matt av att prata och berätta. [“Vet du Hakan, hur många av oss ska i morgon gå ut på arbetsplatsbalkongen som vi kan utantill efter ha vistats där i tiotals år och ska då titta ut på himlen som om vi aldrig har sett den förr?”]


Jag tänkte att det kanske är så att våra verk som ställs ut på icke-konst arenor får många fler svar, lockar mindre schablonmässiga och välkända kommentarer än annars.

Om ni har dessutom ha i åtanke att jag hade blivit väldigt trött efter flera dagars besök på olika konstnärers websidor och upptäckt till min fasa hur dessa sidor och information på dessa -enbart på engelska- var noga utformade utifrån ett syfte: att få EU fonder, så kan ni förstå att jag njöt ännu mer av den settingen som många skulle fnysa åt.

Nedan finns 37 utvalda bilder tagna av himlen under tre årstider från balkongen av en gruppbostad, som jag namngav efter datum och klockslag de var tagna:


Reklam

Veckans porträtt på Tidningen Kulturen: Hakan Akçura

Hakan Akçura ställer ut i Chicago

Gustaf Andersson (Tidningen Kulturen)

Kämpen för det förlängda uppehållstillståndet, Hakan Akçura är aktuell med en ny videoinstallation som ska visas i Chicago under en månads tid.
Mr President let me challenge you to face his (1-2) är inspirerad av filmerna som visade Saddam Husseins hängning.

Hakan Akçura blev rikskänd förra sommaren genom videoverket
Öppet brev till Migrationsverket. Konstverket var en kommentar och en uppmaning till myndigheten om varför han inte fått sitt uppehållstillstånd förnyat trots 10 månaders väntetid.

Centralt för konstverket är just väntetiden, det handlar om vad Akçura under den här tiden åstadkom, hur han reste runt i Stockholm och hur han betraktar mentaliteten hos svenskarna. Tekniken är ett sorts dokumentärporträtterande där Hakan inzoomad filmas utan avbrott i 51 minuter. Konstverket uppmärksammades i Svenska Dagbladet samt genom ett reportage i Kulturradion i P1.

När jag träffar Hakan i familjens lägenhet på Kungsholmen i Stockholm är han på ett glatt humör. Om ungefär en månad kommer hans senaste videoverk att visas i Chicago. I den ljusbruna fåtöljen ger Hakan under intervjun intrycket av att vara en mycket eftertänksam person. Han stannar ofta upp i sina resonemang, gestikulerar och funderar på vad han ska svara på mina frågor.

I slutet på din film ”Öppet brev till Migrationsverket” så sa du att du hoppades att ditt konstverk skulle skynda processen kring uppehållstillståndet och att den skulle bli nyttig, Blev konsekvenserna de du trott?

– Nej den skyndade inte processen med mitt uppehållstillstånd, vad jag vet. I alla fall inte som jag hade hoppats att den skulle göra. Men den kan ändå ha hjälpt till eftersom jag fick tillståndet förnyat på den svenska ambassaden när vi var i Turkiet. Vi hade på sommaren rest till mitt hemland Turkiet. Och om jag inte hade fått tillståndet hade jag inte kunnat återvända till Sverige, säger Akçura.

Du berättade i videon att du skulle se till att personalen på Migrationsverket såg filmen, hur gjorde du? Och fick du någon sorts respons från dem?

– Jag postade videon till Migrationsverket. När Svenska Dagbladet sedan skrev en artikel om mig fick jag via reportern som intervjuade mig höra att de bekräftat för dem att de sett den. Men jag har ännu inte fått någon personlig respons, säger han.

Hakan Akçura fick till sist efter tio och halv månads väntetid sitt tillfälliga uppehållstillstånd. Ett tillstånd som går ut nu i augusti, men förhoppningen är att han därefter kommer få ett permanent uppehållstillstånd, det brukar nämligen vara praxis. Men i och med att det tog tio och en halv månads tid förra gången så kan man aldrig veta att så blir fallet.

Hakan Akçura är noga med att kalla sig för neo-fluxus konstnär. Det är ett begrepp som han själv föredrar att beskriva sin konst med, men det är även ett begrepp han fått sin konst betecknad som av flera kritiker. Första gången någon kallade hans konst för neo-fluxus var under konstbiennalen i Istanbul 1995. Fluxus kännetecknas av att man blandadade flera olika konstnärliga uttryckssätt som litteratur, musik och bildkonst.

Just nu är Hakan aktuell med videoverket Mr President let me challenge you to face his (1-2) som kommer att visas upp på Time Travelers: Video and Time based art festival i Chicago under en månads tid. Verket är starkt inspirerat och är en sorts utveckling på filmerna av hängningen av Saddam Hussein som tidigare fanns utlagda på YouTube.com.

– Internet och särskilt sajter som You Tube och Myspace har betytt mycket för konsten. Det har blivit möjligt för konstnärer att ställa ut verk som tidigare ansetts obekväma och provokativa för de redan etablerade konstinstitutionerna. Genom de här sajterna kan går det nu att nå en masspublik med otroligt enkla medel. Jag räknar med att ungefär femtio tusen redan har hunnit se Mr President let me challenge you to face his (1-2), säger Hakan Akçura.

Vad vill du uttrycka genom att använda en bild på George W Bush´s ansikte placerat på Saddams huvud i din videoinstalllation?

– Jag vill bland annat ifrågasätta det demokratiska tillvägagångssättet med att avrätta Saddam Hussein. Mitt verk är tänkt att tvinga Bush till en konfrontation och är egentligen ett sökande för personlig rättvisa mot systemet. Att filmen om Saddans hängning förbjöds på Youtube visar på ett tydligt sätt vad som är förbjudet på så kallade communities på internet. Fastän dessa communities vill ge sken av att vara utopiska arenor öppna för alla, säger Akçura.

Innan vi tar avsked hinner Hakan visa upp en akrylmålning från 2005 han har för upphängd hemma i sin ateljé i ett av rummen. Uppkomsten till verket My hero from 9/11 var ett fotografi från den 11 september där en okänd person kastar sig ut från den ena skyskrapan. Ursprungsbilden var tagen av en okänd fotograf och är väldigt pixlig och otydlig.

Hakan hittade bilden på Internet och säger att han i den bilden fann en hjälte. Hakan vill med målningen, som är en sorts förstoring av det här fotot, fånga hur lugn och fridfull personen var som hoppade ner och hur person accepterat sitt öde. Tavlan ska manifestera och utropa denne okände personen till en hjälte. Hakan berättar vidare att tavlan ingår i en serie med hjältar, men att han ännu inte bestämt vem han ska hylla härnäst.

Aktuell med:
Time Travellers: Video and Time based art festival, i Chicago 29 juni – 28 juli samt projektet “Sann Dialog” som bygger på erfarenhetsutbyten mellan turkar och svenskar.

Fluxus är en konströrelse som uppkom under 1960- och 70-talen. Den fångade upp idéer från dadaismen och ifrågasatte konstnärliga normer och värderingar. Kännetecknande drag var att man ville spränga gränser mellan musik, litteratur och bildkonst och kombinera dessa uttryckssätt fritt. Några exempel på konstnärer som brukar bli klassade som fluxus-konstnärer är bl.a. John Cage och Yoko Ono.

Mr. President let me challenge you to face his 1-2 from hakan akcura on Vimeo.

Kallelse till Stockholm’s alla graffiti konstnärer: “Graffiti is not a crime. It is an art form!”

Alla graffiti konstnärer som kan tänka sig ett synkroniserad samarbete utanför deras vanor med en neo-fluxus konstnär och andra graffiti konstnärer och finner tanken att, omvandla hela staden till en öppen samtida konstutställningsarena, spännande är välkomna att kontakta mig för vidare förslag:hakcura@gmail.com
[ Stockholm’ün graffiti sanatçılarına çağrı: “Graffiti is not a crime . It is an art form!”
Bir neo-fluxus sanatçısıyla ve diğer graffiti sanatçılarıyla eşzamanlı, alışkanlıklarının dışında ortak projelere katılmak isteyen ve kenti açık bir güncel sanat sergi alanına çevirmeyi heyecan verici bulan tüm graffiti sanatçıları bana ulaşırlarsa onlara zamanla önereceklerim olacak:
hakcura@gmail.com ]