Sverige” och “Huvudsakliga fåglar i Sverige
-1”
Vägginstallation,
Hakan Akçura, 2013
Foto: Hakan Akçura
“När
allt kommer omkring tänker jag att det kanske finns stupor vi
behöver hoppa utför först för att kunna hälsa på varandra med
ögon som ler, är jag en konstnär som försöker öppna vägen för
det med dem jag möter med lätt hjärta och glädje.”(Utdrag
ur ett långt reportage som publicerades i två delar från en
nyhetssajt 2013 mars: Sajten är populär bland muslim-demokrater i
Turkiet. Reportaget gjordes av journalisten Cihan Aktaş)
att ställa ut “Listan”, vill jag väcka liv i Ivar Lo-Johansson‘s argument som nämns i hans bok “ålderdom”
och som för första gången aktualiserar frågan: “Ättestupor
är ingen myt utan verklighet” eller åtminstone “Sannolikheten
att Ättestupor är en verklighet är ganska stor”.
efterforskningar under de tre senaste åren i ämnet har visat att
dessa platser finns på väldigt många ställen runtom i landet och
benämns dessutom i tidningar, rese-, naturböcker och en del
historieskrifter från det senaste decenniet som säte för kusliga
händelser och gamla riter. (“Digitaliserade
svenska dagstidningar” ,
Projekt Runeberg) etc.)
Foto: Hakan Akçura
från starten av efterforskningarna har jag mött ett och samma
motstånd från flera olika personer med varierande social och
politisk ställning, nämligen:”Men Hakan, vet du inte att man
redan har bevis för att ättestupor bara är en myt och egentligen
inte ägt rum?”. En intressant sak var att det inte gick att hitta
ett enda dokument som kan styrka detta kollektiva motstånds argument
genom att redogöra för en arkeologisk utgrävning som pekar ut
plats, när det ska ha gjorts och hur man har gått tillväga.
förresten, känner ni till att just detta allmänna argument som kom
till stånd tack vare Birgitta Odén’s artikel från 1996 som
försäkrade alla om att ättestupor var endast en myt har faktiskt
tjänat till att ”skydda” dessa stupor.
Foto: Hakan Akçura
kallas Ramberget i Göteborg, Västergötland
Foto: Hakan Akçura
resultat av mina efterforskningar visar det sig att de hittils
allmänt kända 10-15 ättestupor, i själva verken ett 90 tal, tills
nu och de ska få se dagsljus första gången i min utställning. Jag
är nästan säker på att jag skulle kunna hitta lika många till de
kommande 3 åren.
andra sidan, om motsatsen till det jag tror skulle gälla, om
ättestupor bara var en myt, vore det inte ännu mera tragiskt? Att
ett sådant begrepp, som inbegriper ett grymt -och inte verkställ /
brott mot folkrätten har kunnat få grogrund, leva vidare, frodas i
fred och få allmänt acceptans och utbredning i samhället under
flera decennier i det här landet.
Alster i Karlstad, Värmland
Foto: Hakan Akçura
hoppas att det kan bli starten på en meningsfull diskussion; det som
Ivar-Lo Johansson framförde för 70 år sedan i egenskap av
författare och forskare, som jag idag uttrycker som konstnär på
nytt.
tänker jag att ättestupatraditionen är det äldsta och starkaste
inslaget i folksjälen, dess avtryck leder förjaktligen till en
känsla av brott, skam och kollektiv skuld.
Efter utställningen har jag hittat 35 ättestupor till, som har refererats i dåtid som verkliga ättestupor. Jag bestämde publicera hela ”Listan” med alla dokument av varenda ättestupa mellan oktober, 2013 – mars, 2014.
Huvudsagliga ättestupor i Sverige
”Döberg”, Djula Säteri, Gatsuberg (Gatstuberget), Stora Djulö, Katrineholm, Södermanland (R)
Ättestupan (Ättestupor?), Hultdalen ?, Dvardala ? (båda?), Ättetorp, Kolmården, Åby, Norrköping, Östergötland
(Foto: Hakan Akçura)
Ja jag vill leva jag vill dö gör ett nedslag i existensen och identiteten mellan hägg och syrén.
Så, vad ska vi fira – om vi ska fira? Vad kvarstår när myterna spelat ut sin roll: historien, naturen, moderniteten, framstegen, folkhemmet. ”Behovet av en nationell identitet är existentiellt” anser Sveriges största morgontidning samtidigt som ”svenskheten” blivit alltmer ogripbar och undflyende i takt med globaliseringen.
Qaisar Mahmood – författaren bakom boken ”Jakten på svenskheten” anser t.ex. att Sverige måste bli tydligt med vad det innebär att vara svensk och skapa en inkluderande nationalism som inte bygger på hudfärg. Så, hur gör vi det och vad ska binda oss samman – som nation – och varför är det så viktigt? Identiteten bygger ju på så många olika delar bland många möjliga – i en ständig dialog och omvandling.
Den drastiska titeln för utställningen Ja jag vill leva jag vill dö som hämtats ur Sveriges Nationalsång har och får därmed olika innebörder, som t.ex. olika krav på underkastelse, i relation till vem och vad som definierar svenskheten, samtidigt som Sverige lider brist på förmågan att göra sig nya självbilder.
Den 6 juni, kl 18 – 20 på TEGEN2 – på Nationaldagen (som blev helgdag 2005) kommer också ett samtal om dessa frågor hållas med de deltagande konstnärerna med utställningen som bakgrund.
Utställningen ingår i PROJEKTOR som med utgångspunkt från Platons grottliknelse reflekterar spänningsfältet mellan sken och verklighet och projektion och verklighet. Tidigare utställningar har fokuserat på Grottan, Föremålen och denna gång – Idéerna som kommit att spela stor roll för nationsbyggen, sverigebilder och identitetsproblematik. Projektet har fått stöd från Kulturförvaltningen.
Utställningen pågår t.o.m. 16 juni.
TEGEN2
öppettider: torsd-sönd 12-17,
tel. 070-7161923 070-2855777
info@tegen2.se
hakan akçura 