I could upload my work to the video art portal Perpetual Art Machine.
You can view for now:

Mr. President let me challenge you to face his (2)
(A suggestion of nightmare for G. W. Bush)

Neo-fluxus art interference
00:27
15.1.2007

Transformed an other anonymous mobil phone record of Saddam’s execution

Caution: This artistic movie include unacceptable violence scenes.

Hakan Akçura är inte bild konstnär och grafisk formgivare för Af Kultur. Kanske han är bara invandrare.

För att anses som en bildkonstnär enligt Af Kultur, är det inte tillräckligt att varken ha deltagit i Istanbulbiennalen 1995, ett tiotal blandutställningar, tre solo utställningar eller ha publicerat en diktsamling och även att vara aktuell på en bland utställning som pågår just nu.

Som en utlänsk konstnär räcker det inte ens om SvD har skrivit två artiklar om er och era arbeten under de senaste 8 månaderna, ett tiotal andra lokaltidningar har skrivit om er, SR har gjort flera intervjuer med er och sänt i olika kanaler, SVT1 har gjort ett program om er. Trots allt detta som i svårighetsgraden skulle motsvara att ni skulle vara få vingar och flyga, har ni inte en chans.

Då sade jag “ok, I så fall! Förutom att jag är en bildkonstnär, poet, videoperformance konstnär och kortfilmproducent har jag försörjt mig på grafisk formgivning, bland mina arbetsgivare finns Saatchi&Saatchi och många fler. Jag har arbetat med formgivning som AD, layoutare, mediatekniker, illustratör på flera reklambyråer, bokförlag och mediabolag. Finns det en chans för mig att bli inskriven på Af Kultur i alla fall? Undrar man. Ack! Vad man misstar sig.

Undrar varför? Här kommer storyn:

Hakan Akcura hade varit i Sverige ett år och hade lärt sig svenska på SFI och tänkte att det var dags för honom att söka jobb inom sin branch i sitt nya land. Samtidigt som han började söka arbete på öppna marknaden så tänkte han att Af Kultur med speciell kompetent personal och program skulle kunna hjälpa honom i sitt sökande.

Han kollade upp Af Kulturs hemsida för att läsa om deras tjänster, så här stod det: Som rikstäckande specialförmedling inom kulturområdet ger vi service till arbetssökande med yrkesutbildning och/eller lång erfarenhet inom kulturområdet.

Han kollade upp vad som menades med kulturområdet och fann följande information på samma hemsida: “Yrken som tillhör Arbetsförmedlingen Kultur. Bild och form: målare, konstnär, konstgrafiker, formgivare ve illustratör”. Han visste att det var här han tillhörde. Han plockade upp alla dokument som dokumenterade hans konstnärskap och arbeten och besökte Af Kultur i Stockholm en vårdag.

Bland dokumenten fanns flera kataloger från egna utställningar och Istanbul Biennalen, hans publicerade bok, andra dokument över 150 sidor som bland annat tar upp ett av hans konstverk som ställs ut just nu i Botkyrka Konsthall, intervjuer, artiklar, weblänkar, CV mm.

Han valde att tala på engelska med de två kvinnliga anställda som tog emot honom Af Kultur. Han fick en känsla av att de inte gillade honom och tittade ointresserad på de dokumenten som låg i hans tunga väska. De frågade honom om han haft någon solo utställning på de två sista åren och han besvarade frågan förvånad med ett nej. Hur skulle han kunna hinna, två åren hade gått åt att flytta från Istanbul till Stockholm med stor flyttlass och lära sig språket och hans nya stad. Men han berättade at han hade hunnit med trots det hade han de senaste två åren hunnit delta i blandutställningar och formgav flera skrifter, gjort profilering av ett konstcenter däribland flera illustrationer, han kunde visa upp dessa dokumnet. De ansvariga svarade “om ni inte har haft en soloutställning i de senaste två åren, så räknas ni inte till en konstnär enligt Af Kultur”. Akcura kände hur hans blod frös till is, log mot de anställda och sade “Försök inte ens tänka tanken på att ni har rätt att avgöra om jag är en konstnär eller inte” innan han lämnade kontoret.

2005 vår och sommar har varit intensiva för Akcura. Hans videoperformance “Öppet Brev till Migrationsverket” har blivit aktuell i media både Turkiet och Sverige.

Akcura kunde inte släppa det som hade hänt i våras och har skrivit ett detaljerad brev om det som hände till Arbetsförmedlingen Kultur Östra regionen biträdande chef Anneli Frank och började vänta på hennes svar. Anneli Frank ville gå igenom hans fall och bad om hans CV. Akcura skickade sitt CV i 060926 där alla uppgifter om hans referenser, konstnärliga och yrkesmässiga karriär är väldokumenterade med bl.a weblänkar till Anneli Frank. Under närmaste månader har det varit ett par mailväxlingar och det så småningom stod det klart för Akcura att Anneli Frank tyckte att det var besvärligt att kolla upp weblänkar utan ville att han skulle komma in igen med intygen i pappersformat.

Under tiden hade Akcura anmält sig på en vanlig Af kontor som först protesterade och tyckte att han skulle gå till Af Kultur när de såg hans CV. De gick med på att skriva in honom till slut, i väntan på att han ska dit han hör, dvs Af Kultur. Akcura var en vanlig arbetssökare som sökte ett trettiotal jobb, där vissa svarade med ett snällt nej och många inte ens svarade. Han hade fått inbjudan på att delta i en blandutställning första gången i Sverige och väntade glad på vernissage i Botkyrka Konsthall.

Trots att Akcura tyckte att dokumenten på hans aktiviteter i senaste året skulle vara mer än nog för att bli inskriven på Af Kultur, så ville han och behövde Af Kulturs hjälp. Han packade sin väska på nytt och bad om en ny besökstid av Anneli Frank, 061128. Frank svarade efter tre dagar:

“Hej Hakan.
Jag har försökt få en tid tillsammans med den handläggare hos oss som har hand om kartläggningen av meriter. Jag har dock ej fått kontakt med henne utan ber att få återkomma till dig under måndagen med en tid.”

Akçura väntade till 070111 och skrev ett mail igen till Frank:

“Hej, Jag väntar fortfarande på ditt besked.”

Svaret kom dagen efter. Det sade att han hade fått en handläggare som heter Katja Järvien och att denne skulle ha kallat honom till 061215. Han skrev tillbaka och sade att han inte hade fått kallelsen och bad om ny tid. Han fick ett brev med posten, han skulle på besök 070117 kl. 14.00. Han tog sin tunga väska lastad med ännu fler dokument med bl a katalagogen från pågående utställningen och gick till Af Kultur. Han fick beskedet att Katja Järvien Sjöberg skulle ha träffat honom på förmiddagen och att hon hade mejlat ändringen till Akcura. Akcura hade inte tagit notis om det utan hade gått på uppgifterna från brevet. Men kunde inte de anställda där hjälpa honom? Den kvinnlig anställda sade javisst, tittade noga på alla dokumenten från väskan och sade att dessa dokument skulle vara tillräckliga för att styrka hans konstnärskap och professionell karriär för honom. Hon tog fotokopia på de dokumenten som hon valde ut och berättade för honom att hon skulle ge dem till Katja. Hon tillade att han inte skulle behöva bära allt det igen ifall han skulle träffa Katja igen.

Från ett flertal dokument hade hon valt 4. Istanbul Biennalens katalog, katalogerna från akcura’s soloutställningar och balndutställningar, hans bok, 2 tidningssidor med SvD där artiklar om Akcura fanns och katalogen av “Labyrint” den pågående utställningen på Botkyrka Konsthall. Hans CV har sedan länge varit på Af Kultur och även på deras medlemssidor.

Akçura gick hem och skrev ett nytt mail till Katja Järvien:

“Hej Katja,

Jag kom tillbaka hem från AF Kultur kl. 15.00 och kollade igen ditt mejl.

Jag läser att du väntade mig kl 9.00 idag. Jag läste inte ordentligt det mejlet första gången och jag tänkte att du har skrivit samma datum som “kallelse”‘n jag fick hemskickad. Så, jag vill säga “förlåt”…

Jag gick och bar 20 kg intyg och betyg till dig idag om min konstnärlig aktivitet som bild konstnär, poet och formgivare.

En annan hos er personal tittade, valde och kopierade dem för att visa dig. Jag hoppas att jag inte behöver ta med dem igen nästa gång.

Kanske de är tillräckliga för att skriva in mig pa AF Kultur och det kanske inte behövs att vi träffas för inskrivningens skull.Jag vet inte. Du får avgöra. Om vi ändå behöver träffas, hoppas jag och väntar på en ny kallelse. Tala om gärna om jag behöver komplettera med något utöver det som personen idag kopierade.

Mvh”

Efter en veckas tystnad, fick Akcura följande brev som är undertecknad av Katja Sjöberg och de kopierade dokumenten per post.

“Resultat av Arbetsförmedlingen Kulturs kartläggning

Arbetsförmedlingen Kultur har gått igenom de meriter som finns i vår datablankett eller är inskickade till Af.

Enligt dessa underlag uppfyller Du inte de krav som är fastställda för att som sökt yrkesomrde, ha kultur-eller journalistyrke registerat hos arbetsförmedlingen.

Geglarna som Arbetsförmedlingen har fött att vara registrerad som arbetssökande inom kultur-och journalistområdet är fastställda av Arbetsnarknadsstyrelsen i samråd med intresseorganisationerna inom kultur området.

Du har arbetat huvudsakligen med layout och som grafisk formgivare; yrken som inte tillhör Af Kultur.

Besök din hem Af för vidareplanering.

Mvh”

Vad var det vi sade? Om ni är en utlänsk konstnär har ni inte en chans att bli erkänd som varken bildkonstnär eller formgivare av Af Kultur. Inte ens om ni får vingar och flyger.

Enligt Akcura, en utlänsk konstnär efter ett par år i Sverige, en annan lika svår sak som få att vingar, t.o.m kan norpa åt sig stipendium från IASPIS, men att fylla kraven för att anses som bildkonstnär på Af Kultur: ALDRIG!

Nuläget: Jag har anmält AF Kultur till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO)

My video “Mr. President let me challenge you to face his (2)” was rejected too because it didn’t comply with Google.video’s policies.

“Mr. President let me challenge you to face his (2)” isimli videom Google.video tarafından da ilkelerine uymadığı gerekçesiyle yayından kaldırıldı.

Min video som heter “Mr. President let me challenge you to face his (2)” har också blivit raderad för att det passar inte Google.videos regler.

http://media.imeem.com/v/kgcgr5lceK/aus=false/

Saddam Hüseyin’in traji-komik yargı süreci, apar topar alınan idam kararı ve ardından yayınlanan ve yaygın olarak izlenen, biri infazda, biri de morgdaki manzaranın neredeyse ortaçağ vahşeti içeren niteliğini kaydeden iki cep telefon çekimi karşısında bu videoları yapmaya kuşandım. İnfaz filminin bana verdiği ilk duygu, gördüğüm o cellatların, bir gün ellerinde olsa Bush’u da, neredeyse aynı dua ve sloganlarla, aynı sakillikte asabilecekleri ve aynı sakil ama çok gerçek cep telefonu kaydının yapılabileceği “varsayımı” idi. İnfazdan sonra Tarık Ali’nin Guardian’da çıkan bir yazısının başlığı ise “Bush artık rahat uyuyacak”tı. Kastettiği, konuşsa, anlatsa çok şeyi değiştirecek eski suç ortağı Saddam’ın bu acil ebedi sessizliğinin Bush’a ne kadar iyi geleceğiydi. Bense Bush’un tüm insanlığa ve yerküreye vereceği çok hesabı olduğunu düşünmem bir yana, en azından rahat uyumamasını, sürekli olarak kabus görmesini isteyenlerdenim. Açıkçası, bu iki videoyu ben öncelikli olarak Bush’a yaptım ve umabileceğiniz gibi Beyaz Saray’a da yolladım tüm ironik naivliğimle.

Yaptığım iki videoda da fikir aslında çok basit: Saddam’ın, birincisinde ip geçirilen, asılan, boynu kırılıp sallanan ve diğerinde açık yarasıyla morgda yatan yüzünü Bush’unkilerle değiştirmek. Toplam 400’e yakın kareyi tekrar yapacaktım. Göğüs gereceğim saldırı, tepki ve eleştirilere hazırlıklıydım. “Bush’u -aslında- asmak istemiyordum.” “Ortaçağ şiddetinin siyasi pornografisini yeniden üretmek istemiyordum.” “Videoların hem Youtube’un yaygın dolaşım ağına girmesini -çok izlenmesini-, hem de ucuzlaşmamasını istiyordum.” Zordu, hala zor.

İşin ismini ve tanımını nasıl seçeceğim bu yüzden çok önemliydi: “Mr. President let me challenge you to face his.” Temel anlamı, “Bay Başkan, gel de onunla yüzleş” ya da “Bay Başkan, onunla yüzleşmeye var mısın?” olsa da, “to face” (yüzleşmek) fiili aynı türkçede olduğu gibi “yüz” (face) kelimesini de içermekte. “Challenge” ise bizim ancak “meydan okuma”yla karşılık bulabileceğimiz bir kelime. “G. W. Bush için bir kabus önerisi” olarak tanımladığım bu videoları, bir yanılsama yaratacak, yani yaptığım müdahaleyi dikkatli gözlerden saklayacak kadar “kusursuz”, “ustaca” bir teknikle yapmak hem istemedim, hem de elimdeki olanaklarla zaten bunu yapamazdım.

Önce infazı belgeleyen, ardından morgu belgeleyen Saddam çekimlerini, Bush çekimleri olarak değiştirdiğim videoları kendi özgün sürelerinde ve özgün sesleriyle yeniden kurguladım ve Youtube’a koydum. Birkaç gün içinde binlerce insan izledi, yorumladı, saldırdı, övdü. Morgu belgeleyen film yayınının ikinci gününde Youtube’ün “arts and animations” kategorisinde 20. çok izlenen videosu oldu. Ardından “şiddet içermesi” nedeniyle silindi. İlginçti bu standart; çünkü benim Bush’a dönüştürülen videom silinirken, asal video, Saddam’ı morgda açık yarası ile teşhir edeni hala yayındaydı. İnfazı belgeleyen ve onu Bush’un infazına dönüştüren videom ise Youtube’de hala yayında ve bugün itibariyle üç bine yakın insan izlemiş. Youtube’ün çifte standartı, “Saddam sözkonusu olduğunda kabul edilebilir bir şiddet tanımını” sunduğu yerde anlamını buluyor.

Görüyoruz ki, bu çifte standart, videoyu Youtube’ün ardından yüklediğim Google.video için de geçerli ki, videom orada da yayından kaldırıldı.

Bu çifte standartın aynı ve değişik biçimleriyle çok fazla sayıda insanda da varolduğunu düşünüyorum. Kalabalıklar için, yargılamanın çok kolaylaştırıldığı, kolaycılığın temel düşünme biçimi kılındığı bir dünyada yaşıyoruz. Çokça insanın övgü ve desteğini alsa da, diğerlerince benden pek beklenmeyecek kadar sert ve bazılarınca spekülatif, hatta teknik olarak sakil bulunan bu çıkışım ve yaratımım, zamanla gerçek anlamını ve niteliğini bulacak diye umutluyum. Tüm yaratım, sanat, kültür çevrelerine yönelik davetim ise bu videoların ta derinine gömülmüş durumda: Çok ciddi oyunlar, müdahaleler ve kurgularla küresel düzeyde etkin olabilmenin mümkün olduğu günler başladı. Önemseyin bu dalgayı ve yeni medyanın olanaklarını. Yaygınlaştırın o teliflerini, satışlarını çok önemsediğiniz her bir güçlü yaratımınızı.

Yotube’ün çifte standartı Radikal’de