2007.10.26
Hundar ifrågasätter det invanda

När Lars Vilks tecknade Muhammed som rondell-hund blev det en våldsam debatt. Nu har Tegen 2 gjort en utställning om fördomar och hierarkier med hunden som utgångspunkt.

-Vi invandrare är Sveriges hundar, säger Dror Feiler.

När City träffar fyra av de fem konstnärerna som deltar i utställningen “Jag, min husses hund” drar de genast i väg på associationsturer runt hunden.

-När invandrareviftar på svansen och spelar basket eller boxas är alla glada, men inte när de bits, säger Dror Feiler lite tillspetsat.

Skäller på fördomar

-Men till skillnad från dig är jag en snäll hund, säger Dmitri plax, som har gjort ett dataverk där man kan skriva in sina fördomar och bli både utskälld och förlåten.

Arbetet också konst

– Min bästa vän när jag jobbar är en hund, berättar Hakan Akcura, som har gjort sitt brödfödejobb som tidningsutdelare till en del av sitt konstprojekt.

I efterdyningarna av debatten om Lars Vilks tecknong “Profeten Muhammed som rondell-hund” föddes idén att sätta hunden i centrum – men utan att avbilda den-

Talande djur

Till ljudet av hundskall rullar en text ur Orhan Pamuks “Jag är röd” där hunden själv får komma till tals.
Han tycker bland annat synd om sina franska artfränder som inte får visa sina kroppar, utan tvingas bära små kappor.

Hundkött på bordet

Mitt emot står ett bord dukat och en koreansk neonskrift lockar med prima hundkött. Konstnären Carl Mikael von Hausswolff (vars namn lämpligt nog betyder husvarg) vill ifrågasätta invanda dogmer.

-Olika kulturer tycker att olika saker är konstiga att äta. Nu är pressen från väst så hård att koreanerna skäms över att äta vissa saker, säger han.

Har du själv ätit hund?

-Kanske… Jag har ätit mångasaker. Jag tycker att man ska respektera människors olika val, så länge de inte har ihjäl andra människor.

Lina Wennersten
City

2007.11.02

Med hunden ner i träsket

Varför fick just en hund uppgiften att vara i rondellen? Mest banalt: för att det var en hund Stina Opitz gjorde, den som blev saboterad och sedan ersatt med något av ”samma sort”, alltså en rondellhund. Men det spekuleras också i att det var för att folk ville ha tillbaka gatukorsningen och därför satte dit en annan ”gatukorsning”, en blandrashund.

Både hundheten och blandraseriet betyder något vardagligt, något som är nära hem. Hundens hundlikhet är också vår, och de blandraser som skapats är en spark i häcken på ett avelssystem och rastänkande som blivit alltmer otidsenligt.

Rondellhund kom att bli den tidiga höstens jobbigaste ord. Det var lite ironiskt att just den, vars förhistoria var radikalt folklig, blev en islamofobisk och rasistisk symbol. När Tegen 2 nu visar Jag, min husses hund dras hundens betydelser ut åt ännu fler håll. Carl Michael von Hausswolff visar en liten koreansk hundätartradition, Dmitri Plax förenar lyckligt hundens skällande med vårt eget och med fördomsfullheten medan Dror Feiler lånar Orhan Pamuks hund i Mitt namn är röd och låter texten flöda. Om Muhammeds aversion mot hundar – eller snarare kärlek till katter – om kafékulturen, smutsen och renligheten.

Ja, kanske är vi alla husses hundar, lydiga medlöpare. Eller kloka, tama, sociala. Något som Hakan Akcura problematiserar i sin dubbla performance där han först försöker göra något eget i en hårt mallad värld – vara en personlig tidningsutdelare i Jakobsberg vilket ger honom sparken – och sedan funderar på varför.

Det är roligt att Tegen 2 ger sig ner i ett tematiskt kulturellt träsk som detta. Frågor om samhällssystem, religion, yttrandefrihet – visst, här är de. Och han med rondellhundsteckningen, han är demonstrativt frånvarande.

Ulrika Stahre
Aftonbladet