TEGEN 2 deltar i SUPERMARKET 2008
I TEGEN 2s monter visas bl.a. “Kemalism är ett sätt att tillbe” av Hakan Akcura,
“The girls in Jenin” och “Vérité de Lacan” av Dror Feiler och “Bild” av Kerstin Hansson
Hakan Akçura har formgivit affischen “Kemalism är ett sätt att tillbe” för en av dem främsta fria konstkollektiven som hitintills funnits i Turkiet, nämligen Hafriyat’s affischutställning med namnet “Gudsrädsla”.
I texten som skickades ut till konstnärerna stod att man skulle närma sig fenomenet “Gudsrädsla” från fyra olika perspektiv:
1. På det individuella planet, som det egna samvetets röst, i den allra första betydelsen, den faktiska gudsrädslan: människans rädsla för skaparen.
2. På det sociala planet, ”gudsrädsla” i det turkiska samhället, som förändras i allt snabbare takt, mot ett mer konservativt, islamskt och alltmer pressat nationalistiskt hörn. Det populära “grupptrycket” som visar sig alltmer som ”själva toppen av isberget”.
3. ”Ataturk-löshetsrädslan”, en rädsla som ligger ovanpå gudsrädslan. Kaaba i Mecka/ Anitkabir (Ataturks mousoleum), muslimskhet/sekularitet, profeten Muhammed / Ataturk. (Dessa oriktiga motsatspar kan påvisa en tydligare bild av polariseringen i det turkiska samhället. Mot bakgrund av att utställningen öppnades den 10:e nov vilket är dödsdagen för Ataturk, blev det ytterligare en förstärkning av den tragiska rädsla som finns hos en del av befolkningen. Nämligen ”Ataturk-löshetsrädslan” ovanpå gudsrädslan.)
4. På det universiella och globala ekonomiska planet. Det finns ett mycket starkt samband mellan visdom och rikedom, fattigdom och rädsla. De som skapar framtiden med intellektet, de som skapar det med rädsla. Vad vinner de rika länderna på en sådan polariserande synsätt på världen?
En turkisk radikal islamistisk tidning, Vakit, pekade ut utställningen för sina anhängare redan innan den öppnades, som “den fräcka utställningen” som skapades av och för “de” som inte har gudsfruktan och de som vill attackera gud.
På öppningsdagen kom polisen till utställningen och påbörjade förundersökningar av tre verk däribland Hakan Akçuras affisch. De meddelade konstnärerna från Hafriyat att kollektivet och de tre konstnärer vars verk ingick i förundersökningen skulle kallas till åklagare för att avge vittnesmål.
Dagen efter hade tidningen Radikal nyheten på sin första sida med huvudrubriken ”i stället för en rättslig process mot utställningen trodde man att den skulle bli attackerad av radikala islamister”.
En av konstnärerna som var inblandad i förundersökningen drog tillbaka sitt verk från utställningen. Hakan Akçura skrev sitt vittnesmål inför en eventuell utfrågning hos åklagaren och valde att också göra det offentligt. Dagen efter blev det därför publicerat i samma tidning.
“Ärade Åklagare,
Mitt verk är skapat utifrån den tredje punkten “Ataturk-löshetsrädsla” som finns i den inbjudan till utställningen “gudsrädsla” från Hafriyat Karaköy, som även har publicerats i tidningar.
Jag har formgivit affischen med inspiration från dessa rader ur intervjun som Berat Günçıkan (journalist) gjorde med Prof. Murat Belge som enligt mig är en högst framstående och viktig tänkare, författare och personlighet i Turkiet: ”Den ideologi som föddes och formades med republiken är inte ett helt sekulärt alternativ. Kemalismen är ett sätt att tillbe. Även om det gäller en kort tid i världshistorien, betyder detta med att träda in i en sekulariseringsprocess att samtidigt tappa gud…” (Ref:Murat Belge/Historiska rötter av lynchkulturen: Nationalismen, Samtal: Berat Günçıkan, Agora Bokförlag, Mars 2006, sidan 15)
Jag håller med det som står i dessa rader helt och hållet. Min affischkoncept är en abstraktion och har fått sitt namn från denna intervju: ”Kemalismen är ett sätt att tillbe.”
Vi lever i dagar där speglingen av Murat Belge’s sociopolitiska uttalanden är solklara på den politiska arenan. Den formella ideologin för Turkiska Republiken är kemalismen, och paradoxalt nog benämns Ataturk som en profet i militära, statliga och samhälleliga kretsar av dem som är anhängare till denna formella ideologi i sitt motstånd till radikal islamism.
Min affisch uttrycker just denna konflikt. För enligt mig är islamisternas tabubeläggande och förbud mot avbildning av profeten Muhammed ett uttryck för tillbedjan, som med en tillspetsad ironi lika gärna skulle kunna gälla dyrkan och kulten av Ataturk. (Fast det omvända.) De som till synes är motståndare till radikal islamism därmed anti-demokratiska kemalister beter sig likadant i sina dyrkan.
Genom denna kemalistkult av tillbedjan har Mustafa Kemal förvandlats från en ledare för frigörelsekriget och en grundare av den turkiska republiken, till ett verktyg för en odemokratisk utveckling med alltmer aggressiva och krigsvänliga steg, så att till och med en ny militärjunta i ”Ataturks” anda blivit försvarbar.
Som konstnär är jag mycket intresserad av plattformar där mitt hemland, dess människor, dess sociala strukturers och institutioners relationer med religioner, ideologier, etniska, nationella och kulturella fördomar och trossystem kan belysas och diskuteras.
Genom att använda min rätt att uttrycka mig fritt, som skapande konstnär, men framförallt den FN-stadgade grundläggande mänskliga rättigheten om åsikts och yttrandefrihet.
Respektfullt,
Hakan Akçura”
Utställningen pågick till 2:a dec 2007 med stor medial bevakning och intresse från allmänheten men utan några rättsliga påföljder. Postern ställs nu ut för andra gången. Nu på Supermarket för TEGEN 2. På det här sättet hoppas jag bidra till nya diskussioner, även på svensk mark
Ataturk i Turkiska Republikens Lagar
Turkiska Republikens Författning
KAPITEL ETT
Allmänna grunder
I. Statsskick
Artikel 1. Staten Turkiet är en republik.
II. Republikens grunder
Artikel 2. Turkiska republiken är en demokratisk, sekulär, rättsstat och respekterar de mänskliga rättigheterna, och följer Atatürks nationalism och, med stöd av de i början angivna principerna, syftar att befrämja den sociala freden, den nationella solidariteten och rättvisan.
III. Statens enhetlighet, dess språk, flagga, nationella sång och huvudstad
Artikel 3. Turkiska statens landsyta och nation utgör en odelbar enhet. Dess språk är turkiska.
Dess flagga, vars form är angiven i lag, är röd med vit måne och stjärna.
Dess nationella sång är ” İstiklal Marşı” (Frihetsmarschen).
Dess huvudstad är Ankara.
IV. Oföränderliga principer
Artikel 4.
I artikel 1 angivet statskick och i artikel 2 angivna republikens grunder och i artikel 3 angivna föreskrifter får inte ändras, likaså förslag för ändring får inte göras.
Turkiska republiken Lag om brott begångna mot Ataturk
Lagnummer: 5816
Datum för lagstiftning: 25 juli 1951
Artikel 1. Den som förolämpar eller svär åt Atatürks minne straffas offentligt med upp till tre års fängelse.
Den som river ner, förstör, slår sönder eller smutsar ner Atatürks statyer, byster och minnesmonument eller Atatürks grav, straffas med fängelsestraff upp till fem år.
Den som uppmuntrar andra att begå, i ovan paragrafer angivna brott, straffas lika som den som begår brottet.
Artikel 2. Om det brott som beskrivs i Artikel 1 begås av två eller ett större antal personer tillsammans på offentliga platser eller begås via massmedia, skall straffet ökas med hälften.
Om de brott som anges i Artikel 1:s andra paragraf begås med tvång eller försök till brott görs på detta sätt, skall straffet utökas till det dubbla.
Artikel 3. Åklagarmyndigheten skall följa i dessa lag beskrivna brott i deras eget regi.
Artikel 4. Denna lag är giltig från det datum den offentliggörs.
Artikel 5. Denna lag förvaltas av justitieminister.
Turkiska republiken Nationella utbildningens huvudlag
med datum 24 juni 1973 och nummer 1739
Artikel 2. Huvudsyftet med den turkiska nationella utbildningen är att utbilda nationens alla personer till medborgare i enlighet med Atatürks reformer och principer; lojala till Atatürks nationalism, vilket beskrivs i konstitutionen, individer som tillägnar sig, försvarar och utvecklar turkiska nationens nationella, moraliska, humanistiska, andliga och kulturella värderingar; älskar och alltid försöker att utveckla sin familj, sitt land och sin nation; är medveten om sina ansvar och skyldigheter och har omvandlat dessa till ett levnadssätt mot turkiska republiken som är, enligt de grundprinciperna angivna i inledning av konstitutionen, en demokratisk, sekulär och social rättsstat.
Artikel 10. Vid förberedning och tillämpning av undervisningsprogram för varje nivå och sort, och vid arbete med vilken utbildning som helst, skall Atatürks reformer och principer och Atatürks nationalism, som beskrivs i konstitutionen, tas som grund. Vikt skall läggas på att bevara och lära ut den nationella moralen och kulturen med dess säregenhet i den universella kulturen utan att förstöra eller försämra den.
Vikt skall läggas vid att lära ut det turkiska språket, vilket är en av grundstenarna för nationell enighet och enhetlighet, utan att förstöra dess säregenheter och utan överdrifter, vid varje nivå av utbildning; ansträngningar skall göras för att berika detta som nutida utbildnings- och vetenskapsspråk; för att nå detta samarbetar utbildningsministeriet med Myndigheten för Atatürks Kultur, Språk och Historia och vidtar nödvändiga åtgärder.
Turkiska republiken Lagen för den nationella utbildningen
VIII – Utbildning om demokrati Artikel 11. (Förändring: 2842/md.3 16/06/1983)
Försök skall göras vid varje utbildningsarbete för att utbilda och utveckla elever till medborgare med nödvändig demokratisk anda; kunskaper, förståelse, handlingssätt och ansvarskänsla om hur staten regeras och respekt för de moraliska värderingarna, för att åstadkomma och bevara en stark, stabil och demokratisk samhällsstruktur; samt skall politiskt eller ideologiskt inskärpande, dagliga politiska diskussioner och händelser som är emot Atatürks nationalism, som anges i konstitutionen, aldrig tillåtas i utbildningsväsendet.
Turkiska republiken Utbildningsministeriets reglemente för den allmäna utbildningsväsendet
Turkiska flaggan och Atatürks-hörna
Artikel 30. Föreskrifter i lag med nummer 2893 från 22 september 1983 skall tillämpas för renhållning och användning av den turkiska flaggan.
Vid ingången av byggnader, där administrationen finns, skall, lätt synlig och på den lämpligaste platsen, en Atatürks-hörna ordnas. På en förhöjd piedestal från golvet skall en byst av Atatürk placeras. Ett fotografi av Atatürk, en turkisk flagga på en piedestal, nationalsången, Atatürks tal till den turkiska ungdomen, skall hängas där på ett lämpligt sätt. Där får medaljer, gravyrer, fotografier, Atatürks sentens om utbildning samt böcker, tavlor och skyltar placeras.
Turkiska republiken Utbildningsministeriets reglemente för grundskolan
Officiell tidning av 27 augusti 2003
DEL TVÅ: Grundutbildningens mål, dess principer och dess allmänna frågor Grundutbildningens mål
Artikel 5. I enlighet med den turkiska nationella utbildningens mål och principer;
b) Att utbilda elever i Atatürks principer och reformer; att de utvecklas till individer som kan använda sina rättigheter enligt den turkiska republikens konstitution och demokratins principer, enligt barnens rättigheter och internationella konventioner; och att de respekterar andras rättigheter, att de uppfyller sina skyldigheter och är kapabla att ta ansvar.
Elevs ed Artikel 12. Elever i grundskolan svär följande elevsed varje dag före lektioner under uppsikt av sina lärare.
”Jag är turk, jag är rättvis, jag arbetar hårt,
Mina principer är att skydda de yngre, respektera de äldre samt älska mitt land och nation mer än mig själv
Mitt mål är att utveckla mig, att nå framgång.
Du, den store Atatürk! Jag svär härmed att jag skall närma mig de mål du har visat för oss, i dina fotspår utan avbrott.
Låt mitt väsen vara en gåva åt det turkiska väsendet.
Vad lycklig den är som säger att han är turk!
Utländska studenter behöver inte svära ”eleveden”.
Utrustning i klassrummet Artikel 145. Det skall finnas skrivbord och stolar i proportion till antalet elever. Skrivbord skall placeras lämpligt för elevers ålder, deras fysiska utveckling och arbetssätt.
Ovanpå svarta tavlan skall en bild av Atatürk placeras och ovanpå den, en flagga vars måne och stjärna pekar åt höger; beroende på var Atatürks bild är, skall till höger om den nationalsången och till vänster Atatürks tal till ungdomar, hängas. Under utbildningsårets gång skall elever och lärare tillsammans utveckla och förnya Atatürks hörna.
Atatürks-hörna Artikel 148. Atatürks-hörna skall ordnas, utvecklas och hållas ren vid ingången av skolbyggnaden i överensstämmelse med Atatürks liv och reformer på så sätt att ett meningsfullt sammanhang kan erhållas.
Korridorens ordning
Artikel 149. Vid skolkorridorernas väggar skall ord, tal och bilder om Atatürks idéer om utbildning och andra ämnen, samt bilder av turkiska storheter vilka föreslås av ”Utbildning och bildnings Byrå”, och skyltar om turkisk historia och kultur, kartor, bilder med utbildnings och konstvärde, ur, almanacka och skoltidning finnas.
Hürriyet gazetesini ancak internet üzerinden okuyabiliyorum. Pippa’nın katilinin tutuklandığını okuduğum sayfasında, hemen o haberin yanında, ”Yuh artık” başlıklı bir diğer haberde, Rus çocuk mafyası liderlerinden bir adamın, babasının onu da çalıştırmak istemesine direnen kendi kızı da dahil olmak üzere 14 kız çocuğunu öldürüp, kalanları da yıllarca satan bir adamın ömür boyu hapis cezasına çarptırıldığını aktaran bir haberi okuyunca, Hürriyet’in neye ”Yuh!” dediğini merak ediyorum. Bu aktarılanların ne kadarı yuh’un berisinde ve kabul edilebilir de, neden sonrası ”yuh”? Çocugunu da satmak istemesi mi? Direnen kızını öldürmesi mi? Yoksa Hürriyet, doyumsuz zekilikte bir başlık atıp, aslında cezanın ömür boyu olmasını mı kabullenemiyor? 
Geçenlerde, Urfa’da genç kadınların ”biz kimsenin namusu değiliz” yazılı kağıtları üzerlerinde gelinlik gibi taşıdıkları kefen bezlerine iliştirdikleri bir eylemin videosunu izlemiştim. Bir ”töre cinayeti” kurbanı kızın mezarı başında, uzun bir basın bültenini kürt aksanlı bir türkçeyle sert bir biçimde okuyan arkadaşlarının arkasında… Pippa bilebilir miydi ”gelinliğinin” bir kefen bezi bile olamayıp, çırılçıplak, çok yaralanmış bir biçimde gömüleceğini? Lanet olsun! Bu bir Patricia Highsmith romanı değil ki! Ama biz biliyorduk en karanlık kabuslarımızda! 
hakan akçura 